Leander i Houston, TX

Leander i Houston, TX

Familjen Leander i Houston

Den här bloggen är tänkt som en liten dagbok för oss, och ett sätt för nära och kära runt om i världen att se hur vi har det.

En dag i garderoben

Livet i TexasPosted by Marie Leander 11 Mar, 2010 16:42:27

Det här inlägget handlar bara om Lillpisen och hennes ungar, så för er som inte tycker det är intressant med kattfödslar, Läs inte!!

För er som inte vet vem Lillpisen är så kan jag berätta att det är en katt som i julas valde att flytta in till oss.
Vi har sedan vi flyttade in i huset för ett och ett halv år sedan sett katten runt grannens hus och trodde givetvis att det var hans katt. I oktober kom polisen och hämtade grannen och huset har sedan dess stått tomt. När det började bli kallare så visade Lillpisen många tecken på att hon ville komma in till oss. Detta trots att hon egentligen var ganska skygg.
En dag när jag hade varit uppe och väckt Fredrik mötte jag henne i trappan. Då hade hon smitit in genom Fredriks öppna badrumsfönster.
Vi började bjuda in henne, men bjöd inte på någon mat och tänkte att hon skulle nog ge upp om hon inte fick någon mat. Men hon stannade och blev mer och mer tillgiven. I början fick man bara klappa henne lite på huvudet, men efterhand ville hon bli klappad mer och mer. Nu är hon en riktigt kelig katt.
Jag träffade på en kille som tog hand om det tomma huset och frågade honom om katten. Han påstod att det inte var grannens katt utan att grannen bara matat den. Hmm, undrar om det är någon skillnad egentligen.
Nåväl, vi beslutade efter det att ta oss an katten på riktigt. Vi tog henne till veterinären för en hälsokoll och diverse vaccinationer. Jag tyckte redan då att hon blivit misstänktsam tjock på kort tid. Så jag frågade om hon möjligtvis var gravid. Men det trodde inte veterinären. Jag trodde honom inte. För varje dag som gick blev hon bara tjockare och tjockare om magen, och så mycket mat fick hon verkligen inte:)

Men till slut visade det sig alltså att jag hade rätt.

Det började redan på kvällen i måndags när vi gick och la oss.
Hon brukar alltid komma och ligga och spinna på min bröstkorg ett tag innan hon lägger sig tillrätta för natten. Jag brukar då försiktigt lägga handen på hennes mage och har då kännt sparkar :) Detta har hon acceppterad, me absolut inte att man klappar henne på magen, då blir hon jättesur. Men i måndags så la hon sig på rygg och ville inget annat än att jag skulle klappa henne på magen. slutade man, så visade hon med all tydlighet att hon ville att man skulle fortsätta. Hon låg hos oss nästan hela natten och blev klappad på magen.

På morgonen när Pär och Fredrik stuckit iväg började hon jakten på det perfekta stället. Hon ställde sig och jamade vid min klädkammare, när jag öppnade kollade hon runt ett tag men gick sen vidare till vår skogarderob och begärde öppning. Men även det stället ratades. Då sprang hon upp på övervåningen och in i en klädkammare där.
Hon hoppade raka vägen upp i en flyttkartong full med foton och började krafsa. I den lådan skulle det ske. Ooops, det var bara att tömma lådan så fort som möjligt och lägga i något mjukt istället.
Äntligen kunde hon slå sig till ro. Hon låg i lådan och blev klappad på magen av mig ett tag.


Men jag var tvungen att gå ner och fixa lite frukost och lämnade henne för en stund. Det gillade hon inte. Hon stapplade med ner, jamade hela tiden och la sig ner och vilade med jämna mellanrum.
Jag tog med mig frukosten upp i klädkammaren, och då blev hon nöjd igen.
Efter sett tag kom då den första ungen, och klarade av allt så galant.

Det dröjde inte länge förrän nr.2 och nr.3 kom också.

Efter nr.3 såg man att hon riktigt slappnade av och låg och ammade sina tre så fridfullt. Då trodde jag förstås att det inte skulle komma fler. Men det gjorde det allt. Efter en stund tittade hon så där bedjande på mig igen, och efter en liten stund var nr. 4 ute.

Lillpisen låg i lådan hela dagen. När vi skulle gå och lägga oss så ville vi förstås att hon skulle gå ut och kissa en sväng först. Hon hade ju inte gjort det på hela dagen.
Så vi bar ner hela lådan och ställde den i ett hörn i vardagsrummet och passade även på att byta ut underlaget. Jag bar ut henne för att hon skulle kissa, men det blev inget med det. Hon bara stod på vingliga ben en stund, sedan sprang hon tillbaka till sina barn.
Den nya platsen vi hade valt ut passade henne inte alls. när vi var på väg att gå och lägga oss så kom hon springande igenom vårt sovrum med en unge i munnen. Hon sprang in i min klädkammaren och la ungen längst inne i hörnet. Det var bara att göra som hon ville. Vi flyttade in hela lådan in i hörnet i klädkammaren. Då blev hon nöjd igen. för oss är det iallafall bättre att hon är i min klädkammare än att hon är på övervåningen.

Nästa morgon så gick hon äntligen ut och kissade. Högst två minuter var hon ute, sen skulle hon tillbaka till barnen igen.


Jag passade på att fotografera de små när mamma var ute.

.................................................En dag gamla........................................................

Idag har hon unnat sig lite längre pauser. Det kan hon verkligen behöva. Hon ligger så tålmodigt i den där kinesiska flyttlaådan hela dagarna.

.................................................Två dagar gamla.....................................................

Återstår bara frågan vad som ska hända med dessa liv sedan?

De får stanna hos sin mamma tills de är tillräckligt gamla att klara sig. Sedan lämnar vi dem nog till adoptionsstället här i Houston. Det är där djuren från tv-serien Djurpolisen i Houston hamnar. Fyra små kattungar ska nog inte bli några problem att adoptera bort. De verkar väldigt seriösa med sitt jobb, så vi får hoppas att det blir bra.
Och givetvis så ska Lillpisen till veterinären igen, denna gången för att förhindra att det blir fler Lillpsebebisar.

Ha det gott

Kram /Marie

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.